Vintermössa
Nu har snöovädret kommit till vårt avlånga land (igen) och det är tyvärr bara att gilla läget och ta tag i snöskyffeln i tid och otid. Stackars Hugo får så vackert följa med ut i vagnen, men det går ingen nöd på honom kan jag inte påstå. Iallafall inte när man fått ärva en så fin vintermössa. Tack, Antonia!
Fy fan vad jag är bra!
Ok. Då kör vi:
Jag är så jäkla glad!!! Nu tror alla att vi sålt huset eller att jag har fått ett jobb. Nä, riktigt så bra var det inte, men nästan...Jag börjar närma mig mitt mål!
Våren -07 visade vågen på ca 103 kg och jag tänkte: "Nä, så här kan det inte fortsätta" Som alla vet var jag tvungen att ha ett lägre BMI för att provrörsbefruktingen skulle lyckas och har man längtat efter barn se'n, 20-årsåldern så va' det bara att "ta tjuren vid hornen". Jag kommer inte ihåg vad BMI skulle vara, men det handlade om 15-20 kg att gå ner så jag satte upp ett mål och flera delmål.
Mål 1: Att väga under 100
En obeskrivbar känsla när det målet va' nått som ingen kan förstå som inte har varit i samma situation
Mål 2: 95 kg
Mål 3: 90 kg
Mål 4: Att vågen skulle börja på en 8:a
Mål 5: 85 kg
Mål 6: 80 kg
Fasen vad jag fick kämpa där, men viktkursen hjälpte mig massor! Den fortsätter i vår och ska få inriktningen av en hälsokurs. Skulle vara skitkul om någon av er nappade på det!
Mål 7: Att vikten skulle börja på en 7:a
Mål 8: 75 kg
När jag var i simhallen igår visade vågen på 76,2 och jag är så jäkla nära att nå mitt mål!
Resan har varit lång, se'n våren -07, men det har varit värt varenda minut och jag känner mig så jäkla stolt över mig själv!
Har pratat med några på nätet om kommentaren "Vad fin du har blivit". Något som jag hatar att höra! Hur såg jag ut innan då? Jag har alltid känt mig vacker både på insidan och utsidan, men nu får alla se den sidan av mig som jag alltid vetat funnits där. JAG har alltid varit JAG bara att jag sett ut på ett annat sätt!
Tack alla underbara ni som har sporrat mig längs vägen, både med elaka kommentarer och snälla ord. De elaka kommentarerna har sporrat mig mer än ni någonsin kunnat tro!
Jag älskar er alla!
Födelsedag
Så kom den då till slut- den stora dagen då våran lilla prins fyllde 1 år.
Hugo tackar för alla paket med lite bilder från igår:
Vinterkyla
Det är ju dumt att bli förkyld till sin födelsedag, så bäst att klä på honom ordentligt :)
På tal om födelsedag. Ni som kommer kanske möts av en stapplande Hugo med gåstol/gåbil i dörren.
Det kan se ut såhär:
När ni går kanske ni får en puss. Hugo är generös med dessa:
Så välkomna på 1-årskalas på lördag hälsar Hugo!
Att skotta snö...
Annars var det väl ingen större idé att skotta snö eftersom det kommer både snöa och blåsa igen till imorgon, men ändå bra att "få undan lite".
Längtar annars massor till på lördag för då blir det kalas hela dagen!
Hugo ska äta tårta för första gången. Det kommer bli en obeskrivbar syn!
Förskola
För er som inte vet vart det ligger så är det precis bredvid där vi bodde innan vi köpte huset- ett område som vi trivs mycket bra i. Dagiset/ förskolan är c:a tre år gammalt och allt är hur fräscht som helst. Vi känner också många i området och lyckan är total! Nu är det bara två saker kvar på önskelistan: jobb och husförsäljning!
Snuttefilt
Annars återgår vi idag till "en normal vecka". Niclas är på jobbet igen och öppna förmidda'n och klapp o klang har inte höstlov längre. Eller normal vecka vet jag inte. På lördag fyller ju lillkotten 1 år!
Alla Helgons-dag
Idag, för första gången på många många år, var vi med på Niclas familjs tradition att samlas på kyrkogården kl.10. Inte för att vi var i tid, men ca tio över var vi på plats. Det var nämligen så att precis innan vi skulle åka kom vi på idén med att sätta in Hugos nya bilstol (impulsiva som vi är). Vi har fått en bättre begagnad av grannarna, så numera sitter Hugo som en kung i baksätet. Inte så bra när jag kör själv med honom i veckorna, men det går nog bra det med.
Det mest intressanta blir när även Ludwig ska sitta bak- då blir det två barn i baksätet med förhoppning om att de kommer vara mycket snälla och skötsamma barn under bilfärden. Ludwig sitter numera framåtvänd och sätter gärna i fötterna i ryggen på den som kör + att Hugo och Ludwig tycker om varandra så mycket att det nog inte kommer bli så mycket sovande för någon av dom. Känner jag grabbarna rätt kommer de sitta o busa och skratta, men bättre det än att sitta o slåss- det är det för långt avstånd för.
För att återgå till kyrkogården så har det blivit två trevliga stunder där idag. Först kl. 10, som sagt, med Niclas släktingar och efterföljande fika hemma hos morfar Rolf. Senare på kvällen var jag med mamma där igen och tittade in alla hundratals ljus som brann- en mäktig syn! Hugo var glad som få och tyckte det var minst lika fint som sin mamma och mormor. På vägen till Ekliden igen somnae han av ren utmattning- sötnosen.
Numera ser Hugo ut genom fönstret:
Som jag skrev för några dagar se'n går Hugo med gåvagnen härhemma och tycker det är hur kul som helst. Han ställer sig inte vid den själv, men tar vi fram den kryper han till den och vill resa sig. Allra säkrast är han när han får hålla i någons händer medan han tränar sina små ben. Här går han omkring hemma med pappas hjälp. Om det är någon som undrar vad han gör är det bara att läsa på t-shirten:
Annars saknar vi ihjäl oss efter Ludwig just nu. Vi har inte träffat honom se'n i måndags! Vi ringde till honom förut och pratade lite. Otroligt mysigt när han sa: "Kom mig Sanda, saknar däj". Han frågade också efter Hugo fyra-fem gånger, så imorgon bara måste vi träffa honom igen! Han är oemotståndlig!
Hemma-SPA och kusinmys
I helgen var det då dags för mig att börja underhålla min annars så misskötta hy- det var dags för lermasken att stelna i mitt ansikte. Ett tag tänkte jag ha på den i badet, men efter att ha läst på tuben att den bara skulle vara på 2-3 minuter, insåg jag att det inte var en bra idé. Istället tog jag den efter badet och då såg jag ut såhär:
Det var ju trots allt Halloween i helgen och jag kände för att spöka ut mig lite...
En annan sak som va' lite "utöver det vanliga", var att kuisn Uno kom och hälsade på med sin mor och far. Naturligtvis hade jag inte kameran med mig, så den här bilden är stulen från hans blogg:
Underbara som få!
Vi längtar redan till december för då kommer Uno igen och stannar en vecka!
