Izabellas dop och en stund i pulkabacken
Vem döpte sig, undrar ni? Jo, det var Niclas kusins dotter, Izabella. Underbart fint var det allting och Niclas kan numera titulera sig gudfar/fadder till den söta lilla tjejen. Vet inte om Jonny o Marie vill publicera henne på bloggen, så jag bjuder på en bild på blomsterarrangemangen:
Enkelt, men vackert. Ska jag nog göra själv framåt sommaren...
Här är en bild på två av gästerna:
På kvällen efter dopet var vi hos min moster Lotta och hennes man och åt kycklingpaj. Tack för det!
Så kände vi när söndagen kom att "vad skönt att inte ha några planer", men ett litet äventyr blev det. Jag tog med mig Niclas, Hugo och Ludwig och åkte till mitt jobbs utegård...en söndag...seriöst värre, men ligger snön kvar så blir det fler turer dit! Bra, upptäckte vi, att man kunde göra annat än att åka kälke där. Ludwigs favoriter var affären och båten, men han ville inte vara med på bild. De bilderna där han är med har jag tagit i smyg:
Genus
(efter att ha skrapat bakdörren mot Martinas grannhus förstår jag att han har vissa funderingar):
När vi skulle åka till förskolan i måndags ville Hugo inte följa med och jag fick trixa lite och sa att "vi ska åka den stora bilen". HUgo ÄLSKAR att åka "den lilla bilen", d.v.s sin bobbycar.
- "Ja, åka pappas bil! Låna pappas bil!" blev svaret...Hmm...
När jag senare backar ut från uppfarten utbrister Hugo:
"Wow, mamma kunde!"
Känns härligt när ens barn tror på en!
Språk och kommunikation
För er som missat denna milstolpe i Ludwigs liv, lämnade han ju sina nappar i julstrumpan till tomten nu i julas och vi är helt överrumplade över hur "stor" och "ordentlig" han har blivit. Följande ägde rum i helgen:
Jag går omkring på övervåningen och tar hand om tvätt och Ludwig och Hugo sitter och tittar på film. Plötsligt kommer Ludwig fram till mig och säger "jag pratar med Hugo om tomten". Han har en mycket allvarlig min och sätter sig i soffan hos Hugo igen. Jag tjuvlyssnar:
Ludwig: Hugo, vet du, när tomten kommer nästa gång då ska du ge dina nappar till honom
Hugo: Ja
Ludwig: Då kan tomtens barn få dom. Tomten bor långt borta i skogen
Hugo: Ja
Ludwig: Ja, säger han!
Det roliga är att se hur Ludwig hela tiden försöker "fostra" Hugo. Det handlar om allt från att hålla glaset, till att lägga pusselbitar eller hur man ska kasta en tärning. Det sötaste var när han i helgen kallade Hugo för "lillebror" och att Ludwig var "storebror". En sak till: Vad de leker! Med varsin mikrofon i handen är showen igång!
Hugo då? Hur går det med hans språkutveckling? Jodå, han är ju inte "mammas pojk" för inget...Vet att jag säger "OK" mycket eftersom jag tycker att det är ett väldigt praktisk ord. Igår somnmade Hugo rätt sent och var ledsen idag när jag skulle lämna. Idag la jag honom i sängen klockan 20 och han "ville inte sova, mamma". Då sa jag "det är bra om du sover lite nu så du inte blir så trött imorgon". "OK", fick jag till svar och han somnade direkt! Härlig kille!
Helgen som gick
Precis innan hälsade vi på mamma o pappa då barnen tog tillfället att sitta i soffan med morfar och äta chips o titta på ishockey. Vilken lycka!
Annars har tanken slagit mig nu som först att Ludwig är jämngamla med barnen på jobbet och naturligtvis ville jag testa ett mindre projket på honom som jag har tänkt att göra i barngrupp: potatistryck
Ytterligare nostalgi (förutom potatisytrycken) har det varit den senaste tiden då vi lagt ett av mina gamla pussel och spelat "MixMax". Den som spar han har!
Lättimpad son
Jag och Niclas är av den åsikten att det gärna fick vara barmark, så här i vintertider, men när man ser Hugos strålande ansikte (av lycka) när vi drar honom i kälken eller när han får åka med på snösläden- det är oslagbart!
Annars börjar våra rutiner imorgon igen. Niclas åker till Stockholm och jobbar och Hugo börjar förskolan. Efter tre veckors ledighet har han börjat småvända på dygnet, men nu är det dags att vändas tillbaka...Är dock rätt nöjd med nya schemat då jag börjar 7.30 som tidigast och jag endast stänger var tredje onsdag. I höstas stängde jag varje måndag och det blev ett pusslande med barnvakteri då jag inte ville att han skulle gå så långa dagar på förskolan. Tack alla!
Bifogar en bild på kameraintresset som börjar smitta av sig på både Ludwig och Hugo. Det här är antagligen Ludwigs första bild som fotograf:
Vår lilla familj, nyårsafton 2011: 
