varabarn

Idag, för första gången på många många år, var vi med på Niclas familjs tradition att samlas på kyrkogården kl.10. Inte för att vi var i tid, men ca tio över var vi på plats. Det var nämligen så att precis innan vi skulle åka kom vi på idén med att sätta in Hugos nya bilstol (impulsiva som vi är). Vi har fått en bättre begagnad av grannarna, så numera sitter Hugo som en kung i baksätet. Inte så bra när jag kör själv med honom i veckorna, men det går nog bra det med.

Det mest intressanta blir när även Ludwig ska sitta bak- då blir det två barn i baksätet med förhoppning om att de kommer vara mycket snälla och skötsamma barn under bilfärden. Ludwig sitter numera framåtvänd och sätter gärna i fötterna i ryggen på den som kör + att Hugo och Ludwig tycker om varandra så mycket att det nog inte kommer bli så mycket sovande för någon av dom. Känner jag grabbarna rätt kommer de sitta o busa och skratta, men bättre det än att sitta o slåss- det är det för långt avstånd för.

För att återgå till kyrkogården så har det blivit två trevliga stunder där idag. Först kl. 10, som sagt, med Niclas släktingar och efterföljande fika hemma hos morfar Rolf. Senare på kvällen var jag med mamma där igen och tittade in alla hundratals ljus som brann- en mäktig syn! Hugo var glad som få och tyckte det var minst lika fint som sin mamma och mormor. På vägen till Ekliden igen somnae han av ren utmattning- sötnosen.

Numera ser Hugo ut genom fönstret:



Som jag skrev för några dagar se'n går Hugo med gåvagnen härhemma och tycker det är hur kul som helst. Han ställer sig inte vid den själv, men tar vi fram den kryper han till den och vill resa sig. Allra säkrast är han när han får hålla i någons händer medan han tränar sina små ben. Här går han omkring hemma med pappas hjälp. Om det är någon som undrar vad han gör är det bara att läsa på t-shirten:

Annars saknar vi ihjäl oss efter Ludwig just nu. Vi har inte träffat honom se'n i måndags! Vi ringde till honom förut och pratade lite. Otroligt mysigt när han sa: "Kom mig Sanda, saknar däj". Han frågade också efter Hugo fyra-fem gånger, så imorgon bara måste vi träffa honom igen! Han är oemotståndlig!