varabarn

Det här inlägget kommer handla om mig själv och jag kommer överösa mig med hur jäkla bra jag är, så om det är någon som inte orkar läsa det så ska ni sluta nu...

Ok. Då kör vi:

Jag är så jäkla glad!!! Nu tror alla att vi sålt huset eller att jag har fått ett jobb. Nä, riktigt så bra var det inte, men nästan...Jag börjar närma mig mitt mål!

Våren -07 visade vågen på ca 103 kg och jag tänkte: "Nä, så här kan det inte fortsätta" Som alla vet var jag tvungen att ha ett lägre BMI för att provrörsbefruktingen skulle lyckas och har man längtat efter barn se'n, 20-årsåldern så va' det bara att "ta tjuren vid hornen". Jag kommer inte ihåg vad BMI skulle vara, men det handlade om 15-20 kg att gå ner så jag satte upp ett mål och flera delmål.

Mål 1: Att väga under 100
En obeskrivbar känsla när det målet va' nått som ingen kan förstå som inte har varit i samma situation

Mål 2: 95 kg

Mål 3: 90 kg

Mål 4: Att vågen skulle börja på en 8:a

Mål 5: 85 kg

Mål 6: 80 kg
Fasen vad jag fick kämpa där, men viktkursen hjälpte mig massor! Den fortsätter i vår och ska få inriktningen av en hälsokurs. Skulle vara skitkul om någon av er nappade på det!

Mål 7: Att vikten skulle börja på en 7:a

Mål 8: 75 kg

När jag var i simhallen igår visade vågen på 76,2 och jag är så jäkla nära att nå mitt mål!

Resan har varit lång, se'n våren -07, men det har varit värt varenda minut och jag känner mig så jäkla stolt över mig själv!

Har pratat med några på nätet om kommentaren "Vad fin du har blivit". Något som jag hatar att höra! Hur såg jag ut innan då? Jag har alltid känt mig vacker både på insidan och utsidan, men nu får alla se den sidan av mig som jag alltid vetat funnits där. JAG har alltid varit JAG bara att jag sett ut på ett annat sätt!

Tack alla underbara ni som har sporrat mig längs vägen, både med elaka kommentarer och snälla ord. De elaka kommentarerna har sporrat mig mer än ni någonsin kunnat tro!

Jag älskar er alla!