Alla Helgonna-helg
I helgen har jag återigen fått något bekräftat som jag känt länge nu- att det inte behöver vara stort och påkostat för att bli ett minne för livet.
Det började i fredags då vi var och hälsade på Niclas mamma i Eksjö. Tråkigt nog får inte hennes barnbarn hälsa på p.g.a diverse smittorisker och för att ha en väldigt tät kontakt med sina barnbarn till att inte ha sett dom på en månad är ett stort steg. Jag och Niclas "gick in i skift" och turades om att vara med Hugo utanför. Det roliga var att Hugos minnen från sjukhuset just nu består av ett evigt springande i långa korridorer, prat med människor som tyckte han var bedårande och en stund grävskopetittande. Så den som säger att sjukhusmiljöer är jobbiga och tråkiga- prata med Hugo om det så får ni en annan uppfattning!
När vi kom hem tog det inte lång stund förrän mina familjemedlemmar började droppa in. Det vankades barnkalas och den första som kom var Uno tillsammans med mamma Camilla och morfar. Hugo och Uno lekte en stund, så kom Leo och hans familj, mamma med Ludwig och Lotta och Bruno. Bullens korv, glass med tillbehör, underhållning, godispåse och succén var ett faktum!
Så blev det då allahelgona och Ludwig ville inte äta upp sin frukost. Jag sa: "Vi ska på utflykt, men jag säger inte vad vi ska göra förrän du ätit upp". Ni som läser detta kan ju känna till att vi planerat att åka till kyrkogården för att tända ljus, men det var nog inte det första Ludwig tänkte på eftersom han utbrast: "Ja, vi ska åka på cirkus!" När han fick veta att vi skulle till kyrkogården blev han jätteglad! Faktiskt :)
Tänk er Ludwig och Hugo vattnandes på gravar och tända ljus eller Ludwigs kommentar "snart kommer Gud". "Honom träffar vi en annan dag" blir mitt svar. Eller då jag säger "ikväll kommer det vara fint här" medan jag förklarar att det kommer lysa fint från alla ljus. "Vad kommer Gud säga då?", blir frågan. Härlig kille :)
Så tände vi ljus, vände ansiktena upp till himlen och skickade en hälsning till våra skyddsänglar!
Ingen snäll bild, men ändå rätt talande: Hugo är inne i en period där det mesta är "min" eller "mitt", som till exempel fåtöljen han just fått av mormor och morfar...
