varabarn

Helt sjukt egentligen, men inte förrän häromdagen kändes det som sommar här hemma hos oss. Vi har ju sagt till alla att vi "bara ska vara hemma". Så har det ju varit, men hemma utan sol hade vi inte tänkt oss. Så tittade då solen fram och Hugo och jag var hemma själva och myste så det knakade. En liten balja kom fram som jag tänkte att Hugo skulle ha "att balta med". Hugo hade sin egna lilla idé vad han kunde ha den baljan till:


Nöjd kille ut i fingerspetsarna!

Idag hade vi finbesök härhemma. Mamma, pappa, Camilla och Uno var här. Två timmar innan de skulle komma sa jag att Uno skulle komma och leka. Väntan var lång för Hugo som ropade "Uno!" när han kom. "Tittut!", svarade Uno, se'n var leken igång... ett tag...Plötsligt blev sådant som Uno lekte med (som Hugo inte tittar på i vanliga fall) väldigt intressanta...det blev några tjuvnyp och bitförsök, men lite glass, lek i sandlådan och en "hålla-handen-promenad" till lekstugan fick dom på andra tankar:



På tisdag ska storkusinerna hem till Leo. - Hmm, vi får nog förvarna mjauen Casper att han håller sig borta...

Herregud, säger vi bara, nu händer det saker härhemma!

Följande lilla (men ändå stora) händelse utspelade sig igår när min lilla familj satt vid köksbordet och åt kvällmat:

Hugo som vill göra allt som vi vuxna gör, sträcker sig efter mitt glas med Loka och signalerar att han vill smaka. Han håller glaset stadigt med båda händerna, smakar och utbrister "dä ä gott".

Niclas och jag tittade på honom med förvåning och konstaterade att både mamma och pappa fick vara med om Hugos första tre ord, iallafall som vi vet om...

Igår var vi också på famijecentralen och det uppdagades att pojkstackaren har en mindre öroninflammation på det ena örat. Inget att göra, sa doktorn, utan att ge alvedon om han blir ledsen. Vad tror ni häner? Jo, Hugo vaknade halvt hysterisk på kvällen, fick en skvätt alvedon och satt o myste med pappa framför Mora träsk- säga vad man vill om det bandet, men göra barn lugna det kan dom!

Hugo skulle gentligen få vaccin igår, men eftersom han hostar från o till och är lite halvslö skulle vi ringa när han är frisk igen. Vi visste att han inte skulle få någon spruta, men eftersom vi har ställt in de två tidigare tiderna kände vi oss ändå skyldig att gå dit. En vägning o mätning blev det + lite frågor: "Kan han rita?", "Går han utan problem?", "Hur många ord kan han?", "Förstår han er?". Det kändes skönt när vi konstaterade att han är fullt normal, om än inte lite mora träsk-skadad, men det är ju inte hans fel...